Blå ängelen här. Falken har landat. Operationen kan börja.
Härmed börjar mitt bloggäventyr. Jag har inga verkliga ambitioner med detta. I grund och botten är det antagligen ännu en kanal för mitt nästan overkliga bekräftelsebehov. Detta behov är i mitt fall kombinerat med en minst lika overklig självgodhet. Psykologiska utlåtanden om mig mottages gärna under kommentarer.
Hösten har tagit mig i sitt depressiva grepp. Jag hade goda förhoppningar om att jag i år skulle besegra hösten. Ack så fel jag hade, ty igår kom ångesten likt en käftsmäll. Jag stannade hemma från jobbet, lät skägget växa och undrade om någon någonsin verkligen tyckt om mig. Idag ser jag ljusare på livet. Jag är långt ifrån där jag varit de senaste månaderna, men på väg. De senaste månaderna har nämligen varit mycket bra på alla sätt och vis. Kalla det frihet, kärlek eller kanske nyhet. Hur som har det varit nödvändigt för mig. Att allting nu är lite oklart hör väl bara hösten till.
Det här var mitt första blogginlägg någonsin. Hur uppdateringen fortsätter återstår att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar